Gabriel Grimheden: Kvinnokroppar är inte tavlor

Idag är det vardag för många tjejer att man blir sexuellt trakasserad. I skolan, på gymmet, på stan, på bussen, överallt. Detta fenomen är relativt nytt i mänsklighetens historia. Det räcker att vi går tillbaks inte mindre än 1800 år, till järnålderns Sverige, där kvinnorna hade makten. Där hade männen i uppgift att nyttja sina muskler i jordbruk, plundring och jakt, men utöver det var männen inte mycket att ha. Hjärnverksamheten däremot, den stod kvinnorna för. Det var kvinnorna som hade all kontroll över hemmet, och om det skulle hållas bymöte när något viktigt skulle diskuteras, då var det kvinnorna som skickades dit. Sen fick mannen hybris, och allt ändrades. Totalt.

Den 24 maj 1919 fick kvinnor och män lika rösträtt. Man kan absolut resonera om att det var alldeles för sent, men i mina ögon kan devisen bättre sent en aldrig användas med stor framgång här. Nu när rösträttskampen var avgjord till kvinnornas stora fördel tänkte man att vägen nu var vidöppen för jämställdheten. Så står vi ändå här nu. Fortfarande. 2022.

Många tror att det är uppväxten och uppfostran som avgör hur ens beteende kommer bli senare i livet, men jag vågar hävda att det finns många brister i ett sånt resonemang. En pojke som har växt upp med att få se sin mamma eller en annan person som står en nära bli trakasserad, misshandlad eller våldtagen har förmodligen fått se de allra mörkaste sidorna av detta och hur man påverkas som person. Jag tror snarare att det är i skolan eller i andra grupper som det börjar. Jag minns när man var en osäker liten elvaåring i femman, och de coolaste killarna hade börjat se på porr och jämföra tjejerna med fantasikropparna och kvinnosynen där. Naiv och oerfaren som man är då är det svårt att inte ryckas med i ett sånt läge.

Kopplat till vad jag skrev tidigare tror jag däremot att nyckeln till detta är att våga prata om det med barn, och särskilt killar redan från tidig ålder. Tystnad är förödande, då tar man andra inspirationskällor kring hur man ser på saker och ting. Idag kommer man inte in på detta på ett vettigt sätt i undervisningen förrän högstadiet. Det är för sent, på tok för sent. Det som faktiskt tar är att man delar upp elever i grupper och låter alla komma till tals så att det blir en seriös diskussion av det.  Då måste man å ena sidan göra grupper så att man låter killar prata med killar men men å andra sidan också att man kan få ihop en grupp med både tjejer och killar där alla är trygga med varandra så att man ändå kan dela erfarenheter och känslor. Då är det dock en nyckel att alla är bekväma och vågar prata så att inte någon sitter nere i hörnet och försöker imitera väggen, då försvinner syftet med hela övningen.

Slutligen tror jag faktiskt att det i huvudsak handlar om att killar och män bara ska släppa stoltheten och tänka sig in i situationen och känslan, att kliva in på bussen en dag efter skolan för att mötas av en 40-årig gubbe som sitter hela resan och glor på ens bröst som om det skulle vara en tavla på Louvren. Hur mycket jag än vänder och vrider på det så kan jag inte känna någon annan känsla än obehag och obekvämlighet, och om jag ska vara ärlig så skulle jag personligen känna mer sexuell attraktion till en gråsten än till en gubbe jag aldrig tidigare mött som sitter och stirrar på en på bussen. Det finns mycket man kan gör, men egentligen är det inte speciellt svårt. För vill du behöva lära din dotter hur hon skyddar sig mot att bli våldtagen? Det vill inte jag.