Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Innehåll A-Ö

          Välproducerad men tafflig och tröttsam

          Tio år efter filmtrilogin ”Snabba cash” återintroduceras vi till Stockholms undre värld, nu i form av en tv-serie. Det är snyggt och välproducerat, men en tafflig dialog och klyschorna drar ner betyget.
          Ensamstående mamman Leya lever dubbelliv, ett med lyx och flärd och ett där hon är involverad i Stockholms droghandel.
          Ensamstående mamman Leya lever dubbelliv, ett med lyx och flärd och ett där hon är involverad i Stockholms droghandel.
          Foto: Netflix

          Action/drama

          Snabba Cash

          Premiär: 7 april på Netflix
          I rollerna: Evin Ahmad, Alexander Abdallah, Olle Sarri, Dada Fungula Bozela, Felice Jankell med flera.
          Regi: Jesper Ganslandt (4 avsnitt) och Måns Månsson (2 avsnitt)
          Omdöme baserat på 6 av 6 avsnitt

          Den ensamstående mamman Leya försöker lyckas i Stockholms start-up-värld. Men hon har ett ben i varje värld - ett i Stockholms elit och ett i gängkriminaliteten.

          Serien lyckas väl med att porträttera hur start-up-världen kan vara minst lika hård som Stockholms undre värld. Att människor är beredda att gå över lik, bokstavligt talat, för att få rätt investerare på kroken. Så även Leya, som porträtteras som väldigt hungrig och driven. Perfekt som tech-entreprenör med andra ord.

          Serien visar hur start-up-världen kan vara lika hård som Stockholms undre värld.
          Serien visar hur start-up-världen kan vara lika hård som Stockholms undre värld.
          Foto: Netflix

          Samtidigt får vi följa den unga vita ”shunnen” som inte vill något hellre än att passa in och bli respekterad. Därför söker han sig självklart till gänget som styr droghandeln i förorten. Kriminalitetens baksida är dock något han inte tagit i beaktning...

          I gänget hittar vi även Salim. Han som har gett och gett av sig själv till den kriminella världen, men egentligen vill dra sig ur. Har tröttnat. Växt upp. Så träffar han Leya och allt ställs på sin spets. Vems sida ska han välja? (För övrigt den enda karaktär man som tittare kan sympatisera med). Ni hör ju, klyschorna haglar i form av karaktärer.

          Det är snyggt och välproducerat, men håller inte. Alla karaktärerna är så olyckliga och maniskt inställda på att fixa snabba pengar. Dialogen känns tafflig och tröttsam, jag hade förväntat mig mer när Jens Lapidus (som skrivit böckerna som ligger till grund för filmtrilogin) varit med och bearbetat manuset. Det är så mycket svordomar och förortssvenska deluxe att jag inte orkar lyssna. Visst, det kanske är realistiskt, men det är inte till tv-seriens fördel.

          Allt handlar om pengar och så geggande i våld, droger och gängkriminalitet. Det är rätt tröttsamt med den typen av våld och machokultur. Våldet är effektsökande och leder till en oförmåga att tränga på djupet av karaktärerna.

          Så händer det ödesdigra - Salim och Leya faller för varandra...
          Så händer det ödesdigra - Salim och Leya faller för varandra...
          Foto: Netflix

          För de tittare som inte har dialogen och relationerna i huvudfokus går säkert serien hem. Det är schysst foto, bra musik och snyggt klippt. Täta, intensiva, actionspäckade scener.

          Å andra sidan kan jag bli oerhört trött på att den kvinnliga huvudkaraktären som ska vara så smart (tech-entreprenör som håvar in en av de största investerarna i Stockholm, ka-ching!), enbart fattar otroligt tröga beslut. Noll procent känsla och rationalitet.

          Allt handlar om en strävan uppåt i samhället. Men när sista avsnittet rullar igång är jag fruktansvärt trött på alla ”bror” som tycks kvoteras in efter vart fjärde ord i varenda mening samt alla som ska ”knulla varandras mammor”.

          Och så undrar jag varför de inte döpt serien till ”Snabba para”, för uppenbarligen säger ingen cash längre.